”Det var häxornas natt. I den täta vita dimman, som svepte om huset, så dödens kall, att väggarna ryste av köld, kunde döljas allt otyg i världen. Ett par orörliga, vita ljusfläckar utan kärna, som stodo över viken, var allt man såg av stationen och samhället och mänskligheten. Verna låg och stirrade med öppna ögon i natten. Det var dödstyst och i medvetandet av ödsligheten omkring henne greps hon av ångestfull beklämning.”
Få svenska kvinnogestalter fortsätter att engagera och provocera i lika hög grad som Elin Wägner (1882-1949), få har varit lika mångsidiga och lika tydliga i sina ställningstaganden både i sin person och i sitt verk. Författaren, journalisten och feministen Wägner var aktiv i kampen för kvinnlig rösträtt, var med och grundade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad 1925 och blev som andra kvinna efter Selma Lagerlöf invald i Svenska Akademien 1944. Mannen och körsbären med flera berättelser
utkom för första gången 1914.