Detta är bok tre om familjen Norelius. Här får vi följa Johans fortsatta liv, där det framgår vilken oförutsägbar person han är. Å ena sida är han verkligen barnkär. Han kan gå genom eld och vatten för sina små barnpatienter. Han älskar också sin dotter men förmår inte uttrycka sina känslor - precis samma problem som under hans första äktenskap. Han förstör livet både för sig själv och dem han älskar. Hans personlighet är som en prisma: ena dagen åsksvart, andra dagen lysande blå. Man vet inte på förhand vilken ton hans prisma ska anta.
Därför blir hans lilla dotter Stinas liv också otryggt och kärlekslöst. Hon vet aldrig när hon kan lita på honom och när han ska svika henne. Samma sak gäller för farmor- som när hon hämtade hem henne från barnhemmet- lovade att skydda henne mot allt ont men som i själva verket svek henne värre än någon annan.