Ända sedan debuten med novellsamlingen Landhöjning två centimeter per natt har Jerker Virdborg utforskat det som är oförutsägbart i människans inre och det som är genomsläppligt i den verklighet som omger henne. I romanen Mannen på Trinisla var den hinsides världen extra nära, i form av ett sändebud på en farkost omärkt av tid och historia. Men också i Försvinnarna eller i den senaste romanen Kall feber styrs verkligheten av oväntade krafter - i båda fallen högst mänskliga - som griper in i våra liv och påverkar vår uppfattningsförmåga.
I Staden och lågorna rör vi oss hela tiden i det mardrömslika gränslandet mellan nutid och historia, mellan liv och död.
Viktor faller överbord i hamnen utanför sin hemstad och blir i sista sekund räddad från drunkningsdöden. Men det värdshus han vaknar upp på är både underligt och skrämmande. Han blir snabbt satt i skuld, och stängs in och hunsas för att betala av det han är skyldig. När han till slut kommer ut i gränderna är ingenting sig likt - han har hamnat i ofas med sin egen tid och försöker förgäves minnas varför han en gång kom dit.
Staden och lågorna är en Kafkavandring i en stad som borde vara vardaglig och välbekant, men där allt det våld som gränderna samlat i sitt minne under sin 800 år långa historia verkar spelas upp på en och samma gång. En allt mer vanmäktig Viktor tvingas sakta närmare och närmare platsens inneboende katastrof: den stora branden.