I de södra delarna av Stockholm rör sig två män i två parallella världar. Två livsöden som när de möts visar sig spela i samma ackord.
Conny är på väg till tåget som ska ta honom in till stan. Han har en tid att passa men är ute i god tid. Omkring honom skyndar folk genom tillvaron med sina mobiler framför näsan, de luktar illa och knuffas i trängseln i tunnelbanan. Conny äger inte ens en mobil. Men så stillnar omgivningen när en gammal Dylan-låt hörs från ett mörkt hörn i tunnelbaneuppgången.
En svartklädd man med boots av krokodilskinn spelar gitarr och sjunger. Förbipasserande kastar några slantar i hans cowboyhatt. En kraft drar Conny närmare och det uppstår ett slags samförstånd mellan dem. När nästa tåg kommer in på perrongen försvinner mannen i strömmen av stressade människor. Conny går vidare, men bär med sig melodin under dagen. Den har väckt något inom honom.
Sång ur skuggorna är en skildring av de existentiella tankar som föds ur spruckna drömmar och trasiga relationer. Och att nya chanser i livet kommer till den som förmår att se dem, med möjligheter till ny vänskap och försoning. Den visar att musik har kraften att förändra och förena människor.