"Det Mam samlar i de bruna pärmarna liknar inte händelserna i maj 1956 och vad som därefter följde. Jag väntar på att jag ska förstå vad det betyder."
Ett flickbarn ligger tryckt mot parketten invid en stängd sovrumsdörr. Hennes lilla hund verkar däst och förvirrad av socker. Det finns en berättelse som är en stöld. Och ett barn som förvandlas till ett ofrivilligt vittne. Samtidigt slumrar en oåtkomlig mor bland mintpastillaskar och tankspridda anteckningar.
I Hanna Nordenhöks debutroman kommer en ung kvinna över några pärmar som beskriver händelser som utspelades femtio år tidigare, i de akademiska kretsarna i Lund i mitten av 1950-talet. En mammas barndom, en mormors kringskurna värld. I de gamla dokumenten upptäcker hon en berättelse om att säga och att tiga, att dölja och att svika, som hela tiden har beröringspunkter med hennes eget liv.