Medan Estland under 1500-talet omväxlande led under dansk, tysk, polsk, rysk och svensk överhöghet publicerade prästen Balthasar Russow i Tallinns Helgeandskyrka år 1584 sitt stora livsverk: den livländska krönikan, Chronica Der Prouintz Lyfflandt, på lågtyska.
Medan Estland fyrahundra år senare led under sovjetisk ockupation kunde landets främste författare Jaan Kross mellan 1970 och 1980 publicera romanen Mellan tre farsoter i fyra delar. Han bygger sin historia på Russows krönika, men gör roman av hans liv - samtidigt som han med förtäckta allusioner talar om det samtida förtrycket.
Båda författarna använde litteraturen för att hävda Estlands och det estniska folkets kulturella egenart mitt under de ockupationer som olika stormakter ständigt utsatt dem för genom historien.
I den fjärde delen anländer ett fartyg från Rostock med de tryckta exemplaren av Russows livländska krönika och i ett slag är han en berömd man i hela Nordeuropa. Alla är dock inte nöjda med att den sprids. Rådsherrarna i Tallinn fördömer bokens innehåll och sammansvärjer för att avsätta Russow från hans tjänst. I denna avslutande volym fortsätter våldsamma stormar, i form av svält, krig och farsoter, att släppas lös på ett redan ansatt Livland. Även det lilla livet är för Balthasar fyllt av turbulens och förluster, i viss mån stammande från hans egen svartsjuka. Men här finns också kanske plats för sann kärlek och försoning.