Efter tjugosju år och sjuttiofem tusen besök tar det stopp för Pål Eriksson, distriktsläkare på vårdcentralen Må Bra. Han orkar inte längre utan går hem mellan två patientbesök. Empatiutmattad och med känslan att hjärnan är fylld till brädden av alla berättelser han hört, inser Pål att det egna livet stått stilla: han har varit plikttrogen, skött sitt arbete, varje kväll pratat med ett stort fotografi av sin döda hustru och nöjt sig. Sedan något år har han dessutom tappat kontakten med sin dotter.
Från att ha legat i fosterställning börjar han läka och skapar en framåtrörelse. Han bejakar sitt eget liv, bearbetar sin uppväxt och allt lidande han mött. Han blir pensionär, läkargärningen får sjunka undan och han inser så småningom att han är mer än sitt arbete
Läkaren som gick hem handlar om att acceptera hur det blev, läka och att mödosamt gå vidare. Om kärlekens kraft. Men den skildrar också hur man påverkas av alla människoöden man möter, och hur lätt det är att tappa bort sig själv.