När den välkända författaren Lillemor Troj en dag finner sig läsa manuset till en roman om sitt eget liv börjar marken gunga under henne. Den är skriven av en kvinna hon känner väl och som vill bli erkänd som författare. De har aldrig blivit vänner men i årtionden varit djupt beroende av varandra.
När man slår igenom litterärt är man en cirkushund som hoppar genom en ring med pappskiva. Hepp! Det vet Lillemor för det är hon som har hoppat. Men hon har hela tiden vetat att en författare är ett dubbelhövdat monster. Nu hotar den andra kvinnan att förgöra den intagande och kloka persona som läsarna tror är Lillemor Troj.
Kerstin Ekmans nya roman är en uppsluppen lek med autofiktionens form och en vass skildring av det litterära livet. Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap.
Lillemor sitter med manuskriptet tryckt mot kroppen och håller händerna över det som om hon skyddade ett foster. Men det är ett huggormsbo hon har vilande mot magen. Paniken stiger inom henne och en lång stund ägnar hon sig åt en plan att ge sig ut i världen och försvinna från landets litterära scen. Att leva långt borta och obemärkt borde vara möjligt med de tillgångar hon har. Hon vill ju kvadda mig tänker hon. Mitt anseende och min berömmelse. Mina läsare som älskar mig. Mig! Faktiskt.