I Det förundrade ansiktet följer vi en ung nunna, vars dagboksanteckningar gradvis förvandlas till ett lågmält men intensivt vittnesmål om en inre konflikt mellan den religiösa kallelsen och kärleken till en ung man. Mot det stillsamma klosterlivet ställs längtan efter världen och människorna utanför.
Med en stil som kan liknas vid en impressionistisk målning – ljusdränkt, transparent och utan skarpa konturer – skildrar Anna de Noailles en själ i gungning. Romanen rör sig i gränslandet mellan andlig extas och sinnlig hänförelse, och rymmer en djup vördnad för naturens rikedom och livets skönhet.
Här presenteras den i Vanja Södergrens översättning, med förord och kommentarer av översättaren.