Du känner att du är fast förankrad i världen men om ditt hjärta slutar slå lossar förtöjningarna på tre minuter.
Våra kroppar är ständigt med oss, ändå är de osynliggjorda. Vi är upptagna av hälsa, träning och utseende, men i den här upptagenheten finns en paradox, en blindhet: vi får inte syn på oss själva.
I den lyriska essän Corpus & Animus går Ulrika Nielsen in i kroppen och belyser processer och skeenden vi oftast inte är medvetna om, än mindre har någon kontroll över. Med humor och vetenskaplig nyfikenhet öppnar hon hisnande perspektiv i gränslandet mellan kroppen och jaget, livet och döden, vetenskapen och konsten. Hon blottar vår ömkliga belägenhet som levande varelser, och de villkor vi delar med allt annat levande.
Corpus & Animus är den avslutande delen i en oplanerad trilogi som inleddes med Korta texter om det öppna och ouppklarade 2019 och fortsatte med den Runebergsprisnominerade Tingen 2022.