Bryssel, hösten 1940. Tiderna är hårda och Spirou och Nicke lider som många andra i det ockuperade Belgien av ständig brist på både mat och pengar. Då får Spirou en lysande idé: att han och Nicke ska starta en dockteater för att på så vis kunna sprida glädje bland barnen, samtidigt som de kan tjäna ihop till det nödvändigaste.
Det tysk-judiska konstnärsparet Felix och Felka hjälper dem med att konstruera kulisser och dockor, och Nicke skriver en pjäs med honom själv och Spirou i ett par av huvudrollerna. Föreställningen blir snabbt populär och med ekonomisk hjälp från en mecenat börjar de turnera Belgien runt och spela i skolorna.
Även om framgångarna för dockteatern löser deras akuta problem, så dyker det snart upp nya. Nicke blir förälskad och börjar leva dubbelliv, vilket får Spirou att tappa förtroendet för sin bäste vän. Och ryktena som når honom om hans försvunna flickvän, den judiska flickan Kassandra som han mötte på hotell Moustic, gör honom alltmer orolig för hennes säkerhet. Spirou har mer eller mindre bestämt sig för att resa till Polen och försöka få henne fri från arbetslägret hon sägs ha förts till, då händelseutvecklingen tar en oväntad och brutal vändning
Den andra delen av fyra i Émile Bravos tragikomiska och humanistiska serieroman som kombinerar dramatik, spänning och humor med en verklighetsbaserad skildring av Belgien under andra världskriget.