Under loppet av några årtionden förändrades Sverige, från att vara ett fattigt utkantsland i norra Europa till att bli en av världens rikaste välfärdsstater. Den sociala och ekonomiska utvecklingen berodde på att socialdemokraterna i samförstånd med staten och kapitalet utformade en välfärdspolitik som finansierades av den mycket snabba ekonomiska utvecklingen under den tidiga efterkrigstiden.
Den socialdemokratiskt dominerade fackföreningsrörelsen spelade en central roll i denna process. Vänsteropponenter marginaliserades och en socialdemokratisk hegemoni skapades. Under 1970-talet började den socialdemokratiska hegemonin försvagas i en process som successivt förstärktes under de följande decennierna. En orsak till detta var Rosornas krig, som medförde att facket placerades i oppositionsställning till det socialdemokratiska partiet och därmed förlorade en stor del av sitt politiska inflytande.
En viktig stridsfråga var genusordningen; männen dominerade facket, medan kvinnor fick allt större inflytande i partiet. Samtidigt försvagades både den fackliga identiteten och demokratin. Var detta början på slutet för socialdemokratins politiska maktställning?