Fronesis 48-49. Det universella

I det allmänmänskligas namn


I en tid då det mobiliseras kring nationalstatens, folkgemenskapens och det religiösa samfundets särart kan tanken på en universell frigörelse te sig avlägsen. Trots att vi delar levnadsvillkor i större utsträckning än någonsin tidigare tycks de partikulära identiteterna växa sig starkare. De används för att hävda den egna gruppens, nationens eller religionens rätt att förtrycka, men också för att rikta kritik mot rasism och annat förtryck: debatterna om barnlitteratur och politiska karikatyrer har inte minst handlat om dominerande gruppers rätt att beskriva och definiera traditionellt underordnade grupper.


Inom vänstern tycks idéer om »det universella« förknippas med kolonialismens och imperialismens förbrytelser snarare än med frigörelse. Men hur står det till med de politiska och moraliska anspråk som framställs i namn av det allmängiltiga eller allmänmänskliga?


I Fronesis nr 48–49 uppmärksammas kraften i att tala om det universella – vare sig det gäller politiska och sociala rättigheter eller vetenskapliga begrepp. Historiskt sett har socialistiska, feministiska och antirasistiska kamper alltid byggt på universalistiska föreställningar och mål. Kan idén om det universella dyrka upp dagens intellektuella låsningar och visa vägen för en (jäm)likhetens snarare än en olikhetens politiska teori och rörelse?


Flera av numrets texter handlar om universalistiska ideologiers politiska tillämpning. Den indiske litteraturvetaren Aijaz Ahmad jämför hur kulturell särart respektive universella rättigheter använts som motståndsstrategier mot imperialism i Indien och Irland. Historikern Karin Zackari tecknar den motsägelsefulla historien om de universella mänskliga rättigheternas politiska tillämpning. Vi publicerar ett utdrag ur The Black Jacobins, den trinidadiske marxisten C. L. R. James klassiska skildring av den haitiska revolutionen och historiens första segerrika slavuppror.


Numret uppmärksammar också frågan om hur universella kategorier och begrepp kan bidra till att forma en radikal förståelse av vår omvärld. Den libanesiske sociologen Mahdi Amil menar att Edward Saids teorier om »orientalismen« undergräver möjligheten att skapa en teori för mänsklig frigörelse, medan sociologen Vivek Chibber söker definiera de allmänmänskliga villkoren för frihet och rättvisa med utgångspunkt i våra mest basala, materiella behov.