I folkbokföringslagen regleras vilka personer som ska folkbokföras i Sverige och vad som är rätt folkbokföringsort. Lagen innehåller även bestämmelser om registrering av uppgifter i fråga om såväl folkbokförda som inte folkbokförda personer, skyddsåtgärder för hotade personer och straffansvar. Syftet med folkbokföringen är att spegla befolkningens bosättning, identitet och familjerättsliga förhållanden så att samhällsfunktioner får ett korrekt underlag för beslut och åtgärder. Uppgifterna i folkbokföringen läggs till grund för en rad rättigheter och skyldigheter för den enskilde och är därmed centrala för både enskilda och myndigheter. Administrationen av folkbokföringsverksamheten görs av Skatteverket.
Lagen har fått en allt större betydelse och bestämmelserna i den har under de senaste åren genomgått flera förändringar, till exempel för att förhindra att felaktiga folkbokföringsuppgifter används som ett verktyg för att bedriva brottslig verksamhet.
I denna kommentar behandlas lagen utförligt paragraf för paragraf med en djupgående beskrivning av rättsområdet och hänvisningar till förarbeten och rättspraxis.
Kommentaren vänder sig främst till praktiskt verksamma jurister och myndighetsanställda som tillämpar lagen. Den kan även vara till nytta för studerande och andra som kommer i kontakt med den.