När murarna föll : min katolska uppväxt

Boken handlar om kvinnor i kyrkan, deras omsorg, kraft och okuvliga framhärdande i kärlek trots det motstånd de möter om de vill något annat än att passivt inordna sig, hur deras kamp medför nedmalande och undergång, men också hur den med hjälp av Guds nåd bär frukt i form av helande och pånyttfödelse.

Här berättas den osannolika historien om en mor från det protestantiska Sverige som mött Jesus genom en katolsk präst i Chicago, hur författaren och hennes två systrar växte upp i hemmet i Danderyd med en katolsk uppfostran. Med humor och värme berättas om dråpliga situationer som kunde uppstå. Oförglömliga är berättelserna om vandringen genom 1930-talets Stockholm tillsammans med en dominikansyster eller om busschauffören som fick en lektion om att bikt förutsätter både uppriktig ånger och föresats om bättring för att vara giltig av 9-åriga Lillemor medan bussen på dammiga vägar rullade in från det då lantliga Danderyd till Jarlaplan.

En delvis lycklig barndom beskrivs med många ljusa skildringar av julfester, uppmuntrande präster som gjorde hembesök, skojade och bjöd på godis och den vardagliga leken och upptågen med traktens ungar vilket ger en riktig Bullerby-känsla.

Men det fanns en mörkare sida. Den konstnärligt lagda modern som hade en vision av en kärleksfull kyrka där allas gåvor kom till sin rätt blev utfryst av den protestantiska omgivningen och prästerna i Katolska kyrkan hade inte minsta förståelse för henne. Det bröt till slut ner henne och hennes förmåga att ta hand om barnen sviktade.

Lillemor fick redan som barn bära mycket av moderns vånda. Hennes hälsa försämrades under gymnasietiden, hon magrade, slutade gå till skolan och blev alltmer apatisk. När hon var 17 år fick hon en dödlig blodsjukdom och hade en nära döden-upplevelse - en röst sade till henne: Nu skall du tillbaka till livet och söka den kärlek som bryter igenom och bryter ner alla murar. Efter det blev hon mirakulöst helad. Det blev vändningen...