Att sörja är att älska utan att hitta hem. Sorgen är inget tillstånd, snarare en fysisk åkomma. Livet kastas omkull, är inte som vanligt.
I sorgen brottas vi med saknaden. Vi hade inte saknat om vi inte hade älskat. Sakna och älska hör tätt ihop. Vi får tillåta oss att sakna och fortsätta att älska i våra hjärtan.
När sorgen värker är böner för dagar och nätter fyllda av sorg och saknad. Böner att vila i och hämta kraft ifrån på vägen vidare.
»Nu slocknar lågan
som flämtat länge
och spända muskler
kan slappna av.
Nu vilar händer
som klappat katter
och smärtan släpper
vid nådens hav.
Nu tystnar sången
»Ja, må du leva«
men hjärtats omsorg
är ännu känd.
Nu stänger livet
och går till vila
med dörren öppen
och lampan tänd.«