Jag har nyss tagit min döde son i famnen och försiktigt lagt ner honom på garagegolvet. Jag får svårt att andas och det krampar i hjärtat. Jag… bara står där … Sekundvis anar jag vidden av det som hänt …
Göran Larssons son Isak väljer att avsluta sitt liv en aprildag 2004 strax innan han ska fylla 18 år. Katastrofen drabbar Göran och hans familj från ingenstans. Vad hjälper det att han är präst och psykoterapeut och har stått vid otaliga sjuksängar, dödsbäddar och olycksplatser? Nu tappar han fotfästet i tillvaron. ”Man blir människa igen”, säger en vän efter en tid. Men kan man egentligen bli människa igen när det ofattbara har hänt?
I bokens första del får vi följa Göran och hans fru Solveig den första tiden efter Isaks död och genom de skakiga sorgeår då de försöker komma tillbaka till livet.
Bokens avslutande delar har ett mer psykologiskt och själavårdande perspektiv, utifrån författarens egna och yrkesmässiga erfarenheter. Liten kris- och sorgeskola ger hjälp att orientera sig efter stora kriser: Läkevägar visar vad som kan lindra och läka i sorgearbetet så att man kan bli människa igen.
PRESS:
"Det är många smärtsamma tankar, känslor, upplevelser och dagboksreflektioner (skrivna av hustrun, Solveig) under sorgearbetet som förmedlas....Sammantaget är det en mycket närgående och utlämnande bild av sörjande och krishantering och författarens språk är mycket konkret och levande. Detta bidrar till att boken i sin helhet är till hjälp och stöd både för människor som drabbas av en förlust och för dem som är satta att bistå de som sörjer eller upplever en kris." Betyg 5 av 5, Björn Nilsson, BTJ-häftet nr 22, 2020.