Vad är raderingspoesi? Kan man skriva poesi med tippex, tråd och saxar? Eller med måleri, digitala transformationer, uteslutningar och överstrykningar i befintliga böcker? Radera ger en bred överblick och djupgående analyser av en hittills marginaliserad tradition i skärningspunkten mellan litteratur och bildkonst med fokus på verk från sent 1960-tal fram till idag av poeter och konstnärer från såväl Nordamerika och Asien, som Sverige och andra europeiska länder.
Radera är en exposé över en återbrukande poesiform där textmediets gränser utmanas, och en undersökning av vad som sker i mötet mellan texter som agerar i och på varandra. Här synliggörs hur dialoger upprättas mellan den poesi som raderar och de texter som raderas dialoger som sträcker sig över både tid och rum och som artikuleras med långt mer än bara ord.
Radera är Lisa Schmidts doktorsavhandling i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
Lisa Schmidt har tidigare utkommit med diktsamlingen Kärrmunsblomma, eller berättelsen om hur fadern försvinner i en symbolisk trädgård (2007) samt barndiktboken Plocka bumlingbaluns (2011).