Varför skriva om svensk gravskulptur? Det något oväntade svaret är att mitt intresse tog sin börjanför mer än två decennier sedan och handlade då om kvinnliga skulptörer. Kvinnliga målare och arkitekter hade redan avhandlats inom akademin, men hur såg situationen ut för de tidiga så kallade skulptriserna? I boken Minnets stigar: en resa bland svenskakyrkogårdar noterade författarna vid sina resor ett stort antal grönskimrande, unga, slanka och mer eller mindre lättklädda kvinnor som sörjer på mausoleer, monument och familjegravar.1 Sällan fann de en man gråtande över en kvinna, och fanns där en man var det i form av en ärkeängel. Konstnärer som Ida Matton, Alice Nordin och Sigrid Blomberg livnärde sig till stor del på att i naturlig storlekforma kvinnokroppar utan vank och lyte var en av deras slutsatser. Dessa lätt provocerande noteringarfastnade i mitt minne.
Ett decennium senare kommer Skulptriserna: Alice Nordin och hennes samtida 18901940 av Irja Bergström, och den svenska konsthistorieskrivningen om dessa tidigt skulpterande kvinnor fanns nu också svart på vitt. Kapitlet Gravskulptur inledde Irja Bergström med att Kvinnliga skulptörer anlitades ofta för att utföra gravskulpturer. Att uttrycka känslor av sorg och saknad ansågs av tradition vara en naturligt kvinnlig förmåga.2 Så ännu en källa som kopplade samman skulptriser med gravskulptur. Vid den tiden hade jag redan påbörjat min magisteruppsats om de kvinnliga skulptörerna och gravskulptur, och den utvidgades senare inom samma ämnesområde i min masteruppsats.3 Underresans gång var det inte enbart de kvinnliga skulptörerna som kom att stå i fokus, fram trädde även de manliga skulptörerna. Utifrån min horisont var dessutom fenomenet gravskulptur i större storlekfullständigt okänt. Därutöver var dessa skulpturer och reliefer sparsamt behandlade i svensk litteratur. Min ursprungliga tanke att finna de tidiga skulptrisernas verk undangömda på begravningsplatser utvidgades med syftet att eventuellt finna en halvt dold, semioffentlig konstskatt inte minst från perioder när konsten i det offentliga rummet inte var så omfattande. Vad jag fann finns till stora delar mellan dessa pärmar