År 1873 tvingar Storbritannien sultanen av Zanzibar att stänga den lokala slavmarknaden, som var centrum för människohandeln i östra Afrika. Ett kvartsekel senare är slaveriet avskaffat på hela ön. Liksom sultanatets självständighet. Efter världshistoriens kortaste krig – inte ens tre kvart långt – blir Zanzibar ett brittiskt protektorat. Slutet på slaveriet, början på underkastelsen. Den västerländska imperialismen är paradoxalt nog både humanitär, kommersiell och aggressiv.
Medan Storbritannien, Tyskland och Belgien tävlar om herraväldet över Central- och Östafrika blir Zanzibar en bricka i det koloniala spelet.
Zanzibartriangeln beskriver den sista fasen i slaveriets historia från de inblandades perspektiv: missionären och upptäcktsresanden David Livingstone, bistådd av slavar som James Chuma och följd av äventyrare som Henry Stanley. Sultanen Barghash och slavhandlaren Tippu Tip sätter sig till motvärn, men måste böja sig för den självlärde diplomaten John Kirk. I slutändan är inte heller Kirk mer än en marionett för de verkliga huvudrollsinnehavarna i Europas regeringskvarter.
Den nederländske historikern Martin Bossenbroek skriver i Zanzibartriangeln om goda avsikter, ont uppsåt och tragiken i Afrika, den förslavade kontinenten – och om hur den humanitära kampen mot slavhandeln sammanföll med Storbritanniens, Tysklands och Belgiens koloniala expansion.