Om Hitler varken valdes till makten eller obönhörligen bars fram av krisen, vilka beslut och vilka människor gjorde då hans utnämning möjlig?
Genom en noggrann läsning av politiska arkiv, dagböcker, brev, tal, pressartiklar och memoarer från tidens centrala aktörer visar den franske historikern Johann Chapoutot varför demokratins sammanbrott och nazismens triumf inte bör förstås som en historisk nödvändighet, framdriven av massarbetslöshet och politisk extremism. Det var i själva verket följden av ett medvetet val att öppna dörren för extremhögern – ett kallt kalkylerat risktagande och ett politiskt hasardspel iscensatt av en snäv krets liberalkonservativa politiker, reaktionära medier och ekonomiska eliter.
De oansvariga är berättelsen om den demokratiska Weimarrepublikens fall. Men den här historien handlar inte om hur en oemotståndlig brun flodvåg svepte bort allt motstånd, utan om hur en självsäker och ansvarslös auktoritär liberalism försökte tygla och exploatera extremhögerns kraft. En historia vars lärdomar åter blivit brännande aktuella.