Ernst Cassirers "Thomas Thorilds ställning i 1700-talets tankeliv" ger en livfull och perspektivrik bild av diktaren och filosofen Thomas Thorild. Boken skrevs under Ernst Cassirers tid i Sverige som flykting från nazitidens Tyskland. I ett efterord ger idéhistorikern Jonas Hansson en bakgrund till bokens tillkomst.
Med imponerande lärdom och precision placerar Ernst Cassirer in Thomas Thorilds författarskap i en europeisk tankevärld och klarlägger dess filosofiska förutsättningar. Han kallar i sin bok Thomas Thorild ett av ”de märkvärdigaste och viktigaste fenomenen i svensk litteraturhistoria”: ”Att Thorilds stil besitter en sådan kraft beror helt enkelt på att hans ord, även om de ofta är skrivna med en översvallande lidelse, alltid utstrålar en fast och oföränderlig övertygelse. De är fyllda av ett äkta filosofiskt patos och bärs upp av ett äkta filosofiskt eros. Om stilen är människan, måste Thorild i någon mening vara ’filosof’, dock inte i den meningen att han är en strikt systematiker. Det är ytterst riskfyllt att räkna honom till en viss skola och sammanfatta honom under någon av de traditionella benämningarna som vi är vana vid från beskrivningen av filosofins historia. Thorilds individualitet trotsar alla sådana schematiska definitioner och bryter gång på gång igenom de barriärer som vi försöker bygga med hjälp av dem.”
Ernst Cassirer (1874–1945) är mest känd för sitt trebandsverk "De symboliska formernas filosofi" (1923–1929). Han var professor i filosofi i Hamburg, emigrerade 1933 till England, där han undervisade i Oxford, och vidare till Sverige och Göteborg, där han var professor vid dåvarande Göteborgs Högskola. Sina sista år tillbringade han i USA och undervisade vid först Yale- och sedan Columbia-universitetet.