Om inte om vore, tänkte jag. Om inte om vore skulle jag bli kär i Adam. Hur kär som helst. Blossande, vanvettigt gnisterkär. Ursinnigt sprängförälskad. Men nu var ju om. Och bara själva tanken på att bli kär i Adam var totalförbjuden, straffbar, ohygglig och fruktansvärd. Ändå tänkte jag den. Ändå fladdrade kolibrin där inne. Trots att om var.
Här finns det omöjliga valet mellan bästisen och kärleken. Här finns djupa familjekonflikter. Vuxna som sviker som en mamma som har flyttat sin väg och en konflikträdd pappa som duckar för alla problem. Framförallt finns det stora problemet med att kunna säga som det är innan det är för sent.